Scooby-Doo i Hollywood
Dags för andra filmrecensionen, nämligen Scooby-Doo i Hollywood.
Scooby-Doo i Hollywood (Scooby-Doo goes Hollywood)
Fakta:
År: 1979
Svensk Produktion: omkring 1991-1994
Speltid: ca. 60 min
Röster (orginal): Don Messick, Casey Kasem, Patricia Stevens, Frank Welker, Heather North, Rip Taylor, Michael Bell, Marilyn Schreffler, Joan Garber.
Röster (svenska): Steve Kratz, Peter Harryson, Annica Smedius, Mattias Knave, Malin Berghagen, Magnus Rongedal, Gunnar Ernblad, Peter Sjöquist, Louise Raeder, Annelie Berg
Scooby-Doo i Hollywood är den första animerade långfilmen med Scooby-Doo. Den räknas in i första kategorin (se Scooby-Doo möter Bröderna Bu recensionen). I den här filmen
har Scooby-Doo och Shaggy (fast mest Shaggy) tröttnat på att bara spela in sin egen tv-serie. De vill bli seriösa hollywood-stjärnor och inte några fega spökjägare. För att
övertyga filmbolagsdirektören C.J att de är lämpade visar de en rad provfilmer som parioderar kända filmer (som te.x The Sound of Music, Superman, Charlie's Angles, The Love Boat mm
Scooby och Shaggy (i synnerhet Shaggy) ignorerar C.Js råd att gå tillbaks till sin vanliga show och i stället hoppar Scooby och Shaggy av showen. Velma, Fred och Daphne äförkrossade och tänker tillbaks på tiden då
de alla träffades. Kommer Scooby att lyckas? Och kommer han i så fall att glömma sina gamla vänner?
Detta var en av de första Scooby-Doo filmerna som jag ägde och därmed är jag uppväxt med denna. Filmen är underhållande och parodierna är också mycket roliga.
Sångnummren varierar i klass. Dooby-Doo sångnummret (från inslaget som parioderar Happy Days och Grease) är mycket bra medan jag nog kunde klarat mig utan Cherie och Scoobys duett. Vad gäller rösterna har denna filmen två
rolluppsättningar. Den första bestod av Peter Harryson (Shaggy), Gunilla Norling (Daphne), Anita Wall (Velma), Staffan Hallerstam (Fred) och Nils Eklund (C.J). Huvudrollen spelades av, hör och häpna: Stellan Skarsgård!
Den dubben förekommer på vhs-utgåvorna utgivna av SF/Transfers och Polar Bonnier. Jag har tyvärr inte sett den dubbningen så där kan jag inte uttala mig om. På videoutgåvan och för visningar på TV3
Används Mediadubb Internationals dubbning. Som Scooby-Doo hör vi alltså Steve Kratz. Han är mycket bra i rollen och det är jämnt mellan honom och Stefan Frelaner som senare tog över rollen. Som Shaggy hör vi ingen mindre än Peter Harryson.
Han är bäst som Shaggy i Sverige även om Jesper Adefeldt (som spelar rollen idag) och Thomas Engelbrektson inte kommer långt ifrån. Även BoBo Eriksson är bra i rollen. Peter talar med utmärkt inlevelse och med rätt röstkaraktär.
Som Daphne hör vi Malin Berghagen (fd. Nilsson). Hon är den här dubbningens nackdel. Jag är inte speciellt förtjust i hennes rolltolkning då hon har för mörk röst och eftersom att hon inte låter särskilt barnslig. Jag tycker personligen
bättre om Lena Ericsson som gjorde rollen i Sun Studios Köpenhamns baserade dubbningar. Ericsson näst intill smeker trummhinnorna med sin mjuka röst. Hursomhelst, som Velma hör vi veteranen Annica Smedius. Hon är duktig och talar med
utmärkt inlevelse. Som Fred hör vi Mattias Knave, även han är mycket lyckad i rollen även om jag tycker att Stefan Frelander är helt ok i denna rollen också. Som Filmdirektören C.J hör vi Peter Sjöquist.
Han är mycket bra i rollen även om jag inte hört orginalets Rip Taylor. Som Groove hör vi Magnus Rongedal. Han är mycket bra i rollen. Som Cherie och Lavonne hör vi Annelie Berg respektive Louise Raeder. Båda två är duktiga och talar med utmärkt inlevelse.
Även om jag inte är särskilt förtjust i duetten mellan Cherie och Scooby kan jag inte låta bli att säga att Annelie Berg sjunger otroligt bra. Som Jesse Rutten hör vi till slut Gunnar Ernblad. Han är bra i rollen men jag har inget orginal att jämföra med.
Sammanfattningsvis är filmen en underhållande film som tåls att se om och om igen. Kanske inte den bästa, men ändå mycket bra.
BETYG:
FILM: 6/10
RÖSTER: 7/10
MANUS: 4/10
SKURK: 0/10 (Finns ingen skurk i filmen)
TOTALT BETYG: 5/10
Fakta:
År: 1979
Svensk Produktion: omkring 1991-1994
Speltid: ca. 60 min
Röster (orginal): Don Messick, Casey Kasem, Patricia Stevens, Frank Welker, Heather North, Rip Taylor, Michael Bell, Marilyn Schreffler, Joan Garber.
Röster (svenska): Steve Kratz, Peter Harryson, Annica Smedius, Mattias Knave, Malin Berghagen, Magnus Rongedal, Gunnar Ernblad, Peter Sjöquist, Louise Raeder, Annelie Berg
Scooby-Doo i Hollywood är den första animerade långfilmen med Scooby-Doo. Den räknas in i första kategorin (se Scooby-Doo möter Bröderna Bu recensionen). I den här filmen
har Scooby-Doo och Shaggy (fast mest Shaggy) tröttnat på att bara spela in sin egen tv-serie. De vill bli seriösa hollywood-stjärnor och inte några fega spökjägare. För att
övertyga filmbolagsdirektören C.J att de är lämpade visar de en rad provfilmer som parioderar kända filmer (som te.x The Sound of Music, Superman, Charlie's Angles, The Love Boat mm
Scooby och Shaggy (i synnerhet Shaggy) ignorerar C.Js råd att gå tillbaks till sin vanliga show och i stället hoppar Scooby och Shaggy av showen. Velma, Fred och Daphne äförkrossade och tänker tillbaks på tiden då
de alla träffades. Kommer Scooby att lyckas? Och kommer han i så fall att glömma sina gamla vänner?
Detta var en av de första Scooby-Doo filmerna som jag ägde och därmed är jag uppväxt med denna. Filmen är underhållande och parodierna är också mycket roliga.
Sångnummren varierar i klass. Dooby-Doo sångnummret (från inslaget som parioderar Happy Days och Grease) är mycket bra medan jag nog kunde klarat mig utan Cherie och Scoobys duett. Vad gäller rösterna har denna filmen två
rolluppsättningar. Den första bestod av Peter Harryson (Shaggy), Gunilla Norling (Daphne), Anita Wall (Velma), Staffan Hallerstam (Fred) och Nils Eklund (C.J). Huvudrollen spelades av, hör och häpna: Stellan Skarsgård!
Den dubben förekommer på vhs-utgåvorna utgivna av SF/Transfers och Polar Bonnier. Jag har tyvärr inte sett den dubbningen så där kan jag inte uttala mig om. På videoutgåvan och för visningar på TV3
Används Mediadubb Internationals dubbning. Som Scooby-Doo hör vi alltså Steve Kratz. Han är mycket bra i rollen och det är jämnt mellan honom och Stefan Frelaner som senare tog över rollen. Som Shaggy hör vi ingen mindre än Peter Harryson.
Han är bäst som Shaggy i Sverige även om Jesper Adefeldt (som spelar rollen idag) och Thomas Engelbrektson inte kommer långt ifrån. Även BoBo Eriksson är bra i rollen. Peter talar med utmärkt inlevelse och med rätt röstkaraktär.
Som Daphne hör vi Malin Berghagen (fd. Nilsson). Hon är den här dubbningens nackdel. Jag är inte speciellt förtjust i hennes rolltolkning då hon har för mörk röst och eftersom att hon inte låter särskilt barnslig. Jag tycker personligen
bättre om Lena Ericsson som gjorde rollen i Sun Studios Köpenhamns baserade dubbningar. Ericsson näst intill smeker trummhinnorna med sin mjuka röst. Hursomhelst, som Velma hör vi veteranen Annica Smedius. Hon är duktig och talar med
utmärkt inlevelse. Som Fred hör vi Mattias Knave, även han är mycket lyckad i rollen även om jag tycker att Stefan Frelander är helt ok i denna rollen också. Som Filmdirektören C.J hör vi Peter Sjöquist.
Han är mycket bra i rollen även om jag inte hört orginalets Rip Taylor. Som Groove hör vi Magnus Rongedal. Han är mycket bra i rollen. Som Cherie och Lavonne hör vi Annelie Berg respektive Louise Raeder. Båda två är duktiga och talar med utmärkt inlevelse.
Även om jag inte är särskilt förtjust i duetten mellan Cherie och Scooby kan jag inte låta bli att säga att Annelie Berg sjunger otroligt bra. Som Jesse Rutten hör vi till slut Gunnar Ernblad. Han är bra i rollen men jag har inget orginal att jämföra med.
Sammanfattningsvis är filmen en underhållande film som tåls att se om och om igen. Kanske inte den bästa, men ändå mycket bra.
BETYG:
FILM: 6/10
RÖSTER: 7/10
MANUS: 4/10
SKURK: 0/10 (Finns ingen skurk i filmen)
TOTALT BETYG: 5/10
Filmen utgavs 2001 på video. Den har aldrig utgivits på dvd.
Kommentarer
Trackback
